Vårt biodiversitetsprogram - för ökad mångfald i Stora Ensos egna skogar

Vi använder begreppet biodiversitetsfrämjande skogsskötsel som en samlande term för våra naturvårdande åtgärder. I den dagliga skötseln av produktionsskog lämnar vi till exempel högstubbar och veteraniserar träd vid varje avverkning.

Inom vårt biodiversitetsprogram har vi satt upp mål med fokus på just biodiversitetsfrämjande skötsel. En av aktiviteterna handlar om hyggesfria metoder. Målet är att varje år bedriva hyggesfritt skogsbruk på cirka 200 hektar. Samtidigt samlar vi in data och kunskap om hur dessa metoder påverkar både skogens produktion och den biologiska mångfalden.

Naturvårdsbränning är en annan viktig åtgärd. Vårt mål är att genomföra minst en naturvårdsbränning per år, även under år då naturliga bränder redan uppfyller vårt åtagande enligt FSC-certifieringen. Vi gör det för att bevara och utveckla vår kompetens inom området. Naturvårdsbränning är en utmanande insats som kräver att vi tar hänsyn till naturliga förutsättningar som väder, vind och möjligheten att avgränsa ett lämpligt område.

Vi har också en särskild aktivitet där vi veteraniserar tall och björk vid slutavverkning. Målet är att till år 2030 ha veteraniserat ett träd per hektar i våra slutavverkningar.

Lövträd och lövskogar är viktiga livsmiljöer för många ovanliga arter.

Inom vårt biodiversitetsprogram arbetar vi aktivt med att öka arealen lövskog genom att varje år plantera 350 hektar björk från våra egna plantskolor.

Genom planteringen, samt röjning och gallring som gynnar lövträd, strävar vi efter att öka andelen lövdominerade bestånd till 5 %, och nå 10 % lövandel i landskapet till år 2050.

I arbetet ingår också särskilda insatser för att gynna de så kallade RASE-arterna – rönn, asp, sälg och ek. Vi testar även att plantera rena bestånd av ädellövträd.

Död ved spelar en viktig roll för många arter i skogen. Insekter och svampar använder död ved som livsmiljö, och fåglar är i sin tur beroende av dessa insekter som föda. Sedan 1990-talet har vi aktivt värnat all död ved vid skogliga åtgärder. Vi skapar också död ved genom att lämna högstubbar vid avverkning.

Död ved är värdefull för den biologiska mångfalden, men kan samtidigt innebära utmaningar i skogsbruket. Det kan till exempel försvåra framkomligheten, öka risken för insektsangrepp som granbarkborre, och utgöra en säkerhetsrisk för besökare och skogsarbetare.

Inom biodiversitetsprogrammet bygger vi på vår praktiska kunskap om hur och var olika mängder död ved bör skapas, flyttas eller koncentreras – för att gynna både biologisk mångfald och ett fungerande skogsbruk.

Vi har också särskilt fokus på biotoper för den vitryggiga hackspetten. I områden som bedömts som optimala för arten genomför vi aktiva åtgärder för att öka mängden död ved till minst 20 kubikmeter per hektar.

I vårt biodiversitetsprogram lyfter vi fram tre prioriterade arter: vitryggig hackspett, raggbock och sandödla.

Genom särskilda skogsskötselinsatser skapar vi livsmiljöer som gynnar dessa arter. Eftersom de ofta delar habitat med andra känsliga och rödlistade arter, bidrar insatserna även till att stärka den biologiska mångfalden i stort.

Sedan början av 1990-talet har vi arbetat med vitryggsbiotoper, som idag omfattar nästan 7 000 hektar. I dessa områden är målet att styra trädslagsblandningen mot lövdominans, tillämpa hyggesfria metoder och skapa mer död ved av rätt kvalitet. Allt för att förbättra förutsättningarna för vitryggig hackspett.

Genom att fokusera på utpekade områden där dessa arter förekommer skapar vi förutsättningar för biologisk mångfald på landskapsnivå. Vi utvärderar också löpande möjligheten att inkludera fler arter som är typiska för andra habitatkategorier, för att bredda programmets ekologiska räckvidd och effekt.